Välkomna till Pliktverket!

Mina vänner Stig och Gunnar har under en tid tjatat på mig om att jag också borde börja skriva blogg. Dessa rader får således både stå som mitt jungfruverk här på sidan samt agera bevis på att jag är en man som lätt faller till föga för mina vänners goda övertalningsförmåga.

Jag har valt att kalla min blogg för Pliktverket, då jag anser att var man och kvinna bär på en tvingande plikt att uttrycka sina åsikter om det de anser vara fel eller galet. Jag har alltid sett tystnaden som det största sveket mot sanningen, kanske än större än den uppenbara och uppsåtliga lögnen, som åtminstone bär på ett frö av kreativietet och livskraft, till skillnad från den veka tystnadens kvävande uppenbarelse av allt det av feghet, dumhet och ignorans som dväljas i den mänskliga naturen. Texterna som ni läsare kommer att finna här är således verk skrivna, inte bara för mitt eget enkla nöjes skull, utan därför att det, så att säga, är min heliga plikt att öppna munnen och låta mitt hjärta tala om de saker som berör mig och andra.

Samtidigt vill jag hålla tonen personlig, då jag anser att det är en del av bloggens estetiska natur att ta upp ämnen som är mer intimt förknippade med författarens egen person och dennes värld än vad som annars ges utrymme för i traditionell debatterande text. Ni som väljer att följa mig på den här sidan kommer således att få stifta bekantskap med Lars Ragnar Sture Andersson på mer än ett plan. Jag hoppas innerligt att detta kommer att bereda er någon form av nöje!

Slutligen vill jag återigen hälsa alla läsare välkomna till Pliktverket! Lämna gärna era tankar och åsikter med hjälp av sidans kommentarfunktion!