Pliktverket

2006-12-18T10:20:00.000+01:00

Vintermörker dyker ner över världen med en enorm beslutsamhet och täcker allt levande på vad som kan tyckas vara bråkdelen av en sekund. Det är kallt i Peking, så kallt att gatorna nästan tömts på människor och de lokala restaurangerna är endast till hälften fyllda av frusna gäster, som instinktivt sökt sig dit för en bit värme och någonting att äta. Himlen är hög och de senaste veckornas allvarliga luftförorening har blivit något bättre, man kan till och med skåda Orion uppe på himlen om nätterna, om man nu vågar sig ut då.

Jag har haft svårt att sova de senaste nätterna och har därför konsumerat film på ett sätt som jag inte gjort på länge. Jag har under lång tid inte känt någon lust att titta på film, men nu lockas jag allt oftare att lägga mig i sängen med min dator på magen och med hörlurar på huvudet för att på så sätt låta de sömnlösa timmarna fly en aning snabbare. Igår såg jag Elementarpartiklarna och Ansiktet, den första baserad på Houellebecqs omtalade bok, den andra en Bergmanfilm från slutet av 50-talet. Idag har jag sett den fristående uppföljaren till Tsai Mingliangs film Vive L´amour, The Wayward Cloud. Jag vet faktiskt inte om jag kan rekommendera någon av filmerna, men de beredde i alla fall mig en del underhållning, särskilt som de alla tre genomsyras av en väldigt stark känsla av ensamhet, vilket jag upplever är en av mänsklighetens största fiender och på så sätt alltid ett välkommet tema. Ikväll blir det förmodligen ytterligare en film, om inte lusten att samtala med någon av mina rumskamrater växer sig starkare.

Just nu arbetar jag med förberedelserna av två TV-produktioner. Jag ska sammanträffa med representanter för en kinesisk TV-station någon gång efter jul och förhoppningsvis kommer de att visa sig intresserade av ett samarbete. Ledordet de här dagarna är självdisciplin.

2006-09-09T17:37:00.000+02:00

Ett beklagansvärt meddelande lämnas här av Lars arvtagare. Lars är död.
Han dog en lång och utdragen död, i ensamhet och tystnad. För oss som stod honom nära var det dock klart att han redan långt tidigare lämnat denna värld. Men en plikt är, liksom arvssynden, evig och följer oss människor från generation till generation. Därmed lämnas jag inget annat val än att stoiskt axla Lars plikt att fortsätta hans verk här på Internet.

Mitt namn är Erik och jag är ett barn av den värld som skapades av Lars och hans generationsfränder. Just nu befinner jag mig långt borta från mitt fosterland, närmare bestämt i folkrepubliken Kina. Således utför jag min plikt i ett sammanhang långt bortom det som var Lars. Alltså kommer mycket litet av hans världsbild att avspegla sig på dessa sidor. Men plikten att skriva, den delar vi!

2006-05-31T09:03:00.000+02:00

Välkomna till Pliktverket!

Mina vänner Stig och Gunnar har under en tid tjatat på mig om att jag också borde börja skriva blogg. Dessa rader får således både stå som mitt jungfruverk här på sidan samt agera bevis på att jag är en man som lätt faller till föga för mina vänners goda övertalningsförmåga.

Jag har valt att kalla min blogg för Pliktverket, då jag anser att var man och kvinna bär på en tvingande plikt att uttrycka sina åsikter om det de anser vara fel eller galet. Jag har alltid sett tystnaden som det största sveket mot sanningen, kanske än större än den uppenbara och uppsåtliga lögnen, som åtminstone bär på ett frö av kreativietet och livskraft, till skillnad från den veka tystnadens kvävande uppenbarelse av allt det av feghet, dumhet och ignorans som dväljas i den mänskliga naturen. Texterna som ni läsare kommer att finna här är således verk skrivna, inte bara för mitt eget enkla nöjes skull, utan därför att det, så att säga, är min heliga plikt att öppna munnen och låta mitt hjärta tala om de saker som berör mig och andra.

Samtidigt vill jag hålla tonen personlig, då jag anser att det är en del av bloggens estetiska natur att ta upp ämnen som är mer intimt förknippade med författarens egen person och dennes värld än vad som annars ges utrymme för i traditionell debatterande text. Ni som väljer att följa mig på den här sidan kommer således att få stifta bekantskap med Lars Ragnar Sture Andersson på mer än ett plan. Jag hoppas innerligt att detta kommer att bereda er någon form av nöje!

Slutligen vill jag återigen hälsa alla läsare välkomna till Pliktverket! Lämna gärna era tankar och åsikter med hjälp av sidans kommentarfunktion!